Ambassadören som inte vill sitta still

Den rastlöse pensionären Sten Ask har återvänt till uppväxtkommunen Nynäshamn för att tala om sitt yrkesliv som diplomat och FN-tjänsteman. Men då det gäller den svenska arbetarrörelsen lägger han diplomatin åt sidan och ger Socialdemokraterna en känga för att man helt har tappat färdriktningen.  

– Jag var kollega till den norska spionen Arne Treholt när jag jobbade på FN-delegationen i New York på 1980-talet. Jag minns att hans naglar ofta var sönderbitna. Han åkte fast något år efteråt.

 Det dyker upp kända namn stup i kvarten då Sten Ask sammanfattar sin långa karriär som diplomat. Under sitt mer än 40-åriga yrkesliv har han bland annat blivit kompis med Greklands premiärminister Giorgos Papandreou, träffat Bill Clinton, fått hedersmedalj av Bulgariens president och marscherat intill Yassir Arafat på den österrikiska förbundskanslerns Bruno Kreiskys begravning.

 För att inte tala om alla vänner han har skaffat inom den svenska arbetarrörelsen. Sten Ask har genom sin bakgrund som aktiv socialdemokrat arbetat nära flera av Sveriges politiska legender.

Men det började alltså på Fredsgatan 11 i Nynäshamn där han bodde med sina föräldrar och syskon under 1940- och 50-talen.

 – Jag var en arbetargrabb i ett typiskt arbetarhem. Jag minns att min mormor arbetade som städerska på Viaskolan. Hon fick sin kopp med såpa bortsparkad av rektorn när han passerade henne i skolkorridoren en morgon. Koppen stod i vägen för honom. Så fungerade samhället då. Jag tror att jag väldigt tidigt kände att det fanns stora orättvisor, säger Sten om sitt politiska uppvaknande som gjorde  att han sedermera valdes till vice ordförande i skolstyrelsen i Nynäshamn samt ordförande i Nynäshamns socialdemokratiska förening.

Sten hade tidigt blicken riktad åt fler håll än politiken. 1964 hade han påbörjat studier i nationalekonomi vid Stockholms universitet, och 1969 fortsatte han som doktorand på Handelshögskolan. Han hade lätt för språk och var intresserad av internationell politik. En tanke på att bli diplomat växte fram.

 – Det var inte särskilt vanligt på den tiden att man som aktiv socialdemokrat i Nynäshamn också hade en högre utbildning. Det sågs kanske till och med som lite konstigt av vissa.

 – Jag ville antingen bli professor i nationalekonomi eller ambassadör.

 Fram till i dag har Sten Ask besökt 121 länder och har arbetat som diplomat i Nordafrika, Frankrike, USA, Laos, Österrike, Bulgarien och Karibien.

 – Livet som diplomat är privilegierat, absolut. Det är lätt att man bländas av middagarna, privatchaufförerna och palatsen. Därför får man aldrig glömma att det är ett uppdrag man utför, och att allt man har omkring sig bara är till låns.

 Sin mest spännande tid i karriären var när han ingick i den svenska FN-delegationen i New York på 1980-talet.

 – New York är min drömstad alla kategorier. Tuff och multikulturell. På 1980-talet var fredsrörelsen mycket aktiv där och man genomförde flera stora demonstrationer på gatorna. Olof Palme kom till FN-skrapan och höll sitt dramatiska tal om gemensam säkerhet, ”common security”, där spänningarna mellan Sovjet och USA stod i centrum. Det var så tyst i salen när han talade att man kunde höra en knappnål falla.

I dag är Sten Ask pensionerad ambassadör, bosatt i Stockholm. ”Men jag kan inte sitta still”, som han själv uttrycker det. Tillsammans med professor Mats Lundahl på Handelshögskolan har han bland annat skrivit flera artiklar om Haitis framtid efter jordbävningen 2010.

 – Haiti har alltid varit en kleptokrati, en nation som inte ens har kunnat hålla upp en fasad av hederlighet. Det råder 80 procent fattigdom där och de har en lång väg kvar, menar han.

 Nyligen besökte han Nynäshamn, inbjuden av den socialdemokratiska seniorklubben, för att berätta om sitt liv som diplomat. Publiken bestod till stor del av äldre socialdemokrater, och diskussionen kom vid flera tillfällen att handla om den svenska arbetarrörelsens framtid.

 Sten Ask har trots sin långa karriär som partineutral tjänsteman många åsikter om partiet.

 – Socialdemokraterna i dag är en rörelse som helt saknar färdriktning. Jag var nöjd med partiet fram till att Ingvar Carlsson avgick som statsminister. Därefter har det blivit sämre, berättar han.

 – Man har gjort två stora misstag på senare tid. Vi tappade fokus på sysselsättningen i Sverige och vi misskötte krishanteringen efter tsunamikatastrofen i Thailand. Svenskarna har tappat tron på Socialdemokraterna som ett regeringsdugligt parti, säger han.

 Sten Ask menar att han inte är särskilt insatt i vad som händer i Nynäshamn, men avslöjar att han ibland ändå ringer till sin gamla (S)-kompis Tommy Söderblom för att klaga.

 – Men jag tänker inte avslöja vad det är jag klagar på, säger han och skrattar. •

Text & bild: Erik Danielsson | Publicerat i Nynäshamns Posten 2013